Kosmetisk tandvård har blivit väldigt populärt under den senare tiden och speciellt om vi ser till tandblekning för att få ett vitare leende. Men kosmetisk tandvård är något som sträcker sig längre tillbaka än så och är mer än bara tandblekning.
Kosmetisk tandvård är tandvård vars syfte är att förbättra utseendet på tänderna och inte funktionaliteten eller hälsan av tänderna. Tandblekning är därför kosmetisk tandvård av just den anledningen och det finns fler metoder som förbättrar utseendet på tänderna som också klassas som kosmetisk tandvård. Exempel på vanliga kosmetiska behandlingar:
- Tandblekning – Genom att applicera blekmedel på tänderna så bleks tänderna. Processen är enkel och kan göras av själv eller av tandläkare.
- Skalfasader – Fästs på utsidan av tänderna och designas för varje enskild tand. Påminner på sätt och vis om lösnaglar.
- Bettrehabilitering – Inkluderar Ortodonti eller s.k. tandreglering.
- Implantatsbehandling – En metod för att ersätta en eller flera tänder, skadade som förlorade.
Bortsett från tandblekning utförs vanligtvis all kosmetisk tandvård av tändläkare eller tandkirurger.
Historian bakom Kosmetisk Tandvård
Det är svårt att exakt säga hur lång historia kosmetisk tandvård faktiskt har och var man ska dra gränsen för vad som är vanlig tandvård och vad som kosmetiskt.
Vi vet exempelvis att människor som levde 3000år f. Kr använde trästickor för att rengöra mellan sina tänder. Om syftet var att hålla de rena för tändernas hälsas skull eller för att få fina och attraktiva tänder är svårt att säga. Det vi i alla fall kan konstatera är att tandvård och dess kosmetik länge har gått hand i hand.
Först med tandkräm verkar det ändå som att de gamla egypterna lyckades med. De använde sig a pimsten och vinäger för att skrubba bort fläckar på tänderna. Och de tidiga romarna var inte sämre utan använde tandkräm som innehöll urin. Äckligt kan man tycka, men urin innehåller ammoniak som naturligt kan bleka tänder och användes i olika former en bit in på 1700-talet.
Grunden till dagens yrken för kosmetisk tandvård och tandvård över huvud taget ligger hos medeltidens smeder och frisörer. Många led då och då av akut tandont och det öppnade upp för en marknad som intresserade både smeder och frisörer. Ni som har sett Emil i Lönneberga kommer kanske ihåg hur pigan Lina fick ont i en tand och fick sedan vända sig till den lokala smeden.
Frisörers engagemang i tandvården sträcker sig ända tillbaka till 1130 när de hjälpte till under tandingrepp och 1210 bildades en grupp av frisörer som bestod av tandläkare och tandhygienister. Vid 1400-talets början förbjuds dock frisörer från att utöva tandkirurgi vilket begränsade deras arbetsområde till endast tjänster för munhygien. Frisörer började sedan erbjuda tandblekning genom att fila tänderna och sedan applicera en syra på tänderna som frät bort missfärgningar. En metod som gjorde tanden ljusare men som samtidigt förstörde tandens emalj och ledde till hål i tänderna.
Det var först på det sena 1700-talet och under 1800-talet som det verkligen blev en förbättrad tandvård och kunskapen ökade. I slutet på 1700-talet skapades exempelvis den första tandprotesen av porslin och inte långt där efter började tandläkare att skapa gipsformar av munnen för att lättare ta fram en passande protes.
Tandblekning har funnits mer eller mindre från 1800-talet. På 1900-talet kombinerade tandläkare väteperoxid med ljus för att bleka tänderna, men flera behandlingar krävdes för att ge ett synligt resultat. Det viktigaste datumet för tandblekning är dock 1989 då två tandläkare kom på idén att använda sig av carbamide peroxide (väteperoxid) som blekningsmedel – resultatet gav födsel åt ”hemmablekningar” eller s.k. tandblekning hemma.